
I vårt samhälle är det inbyggt att man ska vara lycklig. Att vara positiv är positivt och bra. Att vara negativ är negativt och dåligt och då kan man inte vara lycklig. Dagens unga strävar inte efter pengar utan lycka. Och inte bara allmänt. Utan i varje del av arbetet. Frågar du i ett anställningsförfarande hur en eventuell medarbetare kan beskriva sig själv så får du garanterat med ordet ”positiv” mer än en gång.
Det här är ett förhållningssätt som ofta genomsyrar hela organisationer. Du ska inte vara negativ. Även om det faktiskt behövs ibland. Så en intressant fråga är; hur ser du på dina negativa medarbetare? Hur processar du deras information? Tillför de något eller vill du helst bli av med dem?