Unga människor har genom generationer ansetts vara de som är ständigt nyfikna och ivriga att lära sig att prova nya saker även om det är läskigt eller väcker oro. Finessen under normala tider är att oron försvinner i takt med att man kan testa sakerna och inse att de inte var så illa som man faktiskt fruktade. Men som ett resultat av pandemin uppstår en tvingande isolering vilket gör att de unga nu möter sina utmaningar via zoom eller meet. Det här för med sig negativa konsekvenser ur ett socialt perspektiv.
Redan nu uppvisar tex yngre amerikaner högre nivåer av ångest och depression än äldre och vissa forskare är nu oroliga över att de kommer att förvärras under de kommande åren. Problemet är att om du inte utmanas så är risken stor att du utvecklar beteenden som är negativa (vänder dygnet, går upp för sent, lämnar inte sängen under möten etc) vilket i sig kan ge upphov till ångest. Svårt att mäta är också konsekvenserna av upplevelsen av missade möjligheter.
Känslan av att inte riktigt förstå vilka förväntningar man ska uppfylla är svår. Då behövs ledarens stöd i att hen förstår att medarbetaren befinner sig just där. En slags mental försäkran om att ”jag ser dig och vet att det är svårt – men – vi kommer ut tillsammans på andra sidan”.
Innebörden av detta är att du som ledare behöver lägga fokus på daglig digital och utmanande närvaro. Frågan är bara – vad är utmanande digital närvaro ?
Koenen/Frasier
Mapmaker 