I Sverige lever vi efter den ”Svenska harmonimyten”: ”nu ska vi tycka om varandra allihop, nu ska vi tycka likadant allihop och gör vi inte det så har vi inte ansträngt oss tillräckligt”. Vi måste helt enkelt nå koncensus annars riskerar organisationen dåligt rykte. Organisationer lägger också mycket tid och pengar på att fundera över hur man ska kunna tillmötesgå unga krävande medarbetare, det ska ”kännas rätt, vara roligt och ligga inom ramen för mina styrkor”. Men med ett sådant synsätt är risken stor att organisationen hamnar i lyckofällan.
En betydande del av morgondagens affärskultur bygger på organisationers förmåga att hantera ”diversity”. Det handlar inte om att bara få vara den man är utan att kunna arbeta och fungera med andra som inte är som jag och som kanske inte ens är mänskliga. Avgörande för morgondagens organisationer är huruvida de får sina medarbetare att kliva in i arbetet med nyfikenhet och ”kärlek” till själva processen och komplexiteten i det. På vägen kommer man att ha roligt och känna sig lycklig, men man kommer också att vara negativ, möta motstånd och utmanas. Det viktiga är att det ena inte är sämre än det andra. För både energin men också ifrågasättandet leder framåt. Så ta tillbaka ordet negativ och byt ut det till ”ifrågasättande kärlek”.
(ref Adam Frasier)
Mapmaker 