Där tiden står stilla…….

Jag ivrar ju återkommande för det faktum att det är viktigt att tänka ett steg längre och våga erbjuda flexibla och kreativa lösningar både till medarbetare och kunder nu när vi ska återvända ifrån pandemin. Orsaken till att jag gör det är att det är helt avgörande för våra verksamheter att anpassa sig till en ny verklighet och ett nytt sammanhang och försöka äga processen med sin branschs utveckling och inte bli en passiv mottagare av den. Annars kommer man att gå miste om många viktiga konkurrensfördelar och förr eller senare undra vad det var som hände egentligen.

Men det finns en verksamhet där jag redan nu kan säga att skillnaden kommer att bli noll mot innan pandemin. Skolan. Tyvärr kommer nog inte så mycket att hända inom en tioårsperiod heller. I bästa fall kanske det skakar till en 2040 sådär.

För handen på hjärtat – hur mycket har förändrats sedan 1842.

Jag har en kollega som också arbetar med framtidsfrågor och han brukar lite skämtsamt säga att det finns en enda bransch där du kan frysa ned en medarbetare i 50 år, sedan kan du tina upp honom eller henne och skjuta in personen över tröskeln och han eller hon kan göra sina arbetsuppgifter på exakt samma sätt – utan att det uppstår några egentliga svårigheter. Problemet är bara att det inte är ett skämt. Vad det gäller skolan så börjar eleverna fortfarande samtidigt på exakt samma tid, de sitter i samma bänkar och lär sig samma saker, deras kunskaper prövas på samma sätt och även om skolan vänder ut och in på sig med digitalisering så är den enda skillnaden att eleverna gör precis samma sak men med hjälp av sina läsplattor eller chromebooks istället. Inga kreativa moment har kommit till, inga utmaningar, inga virtuella lektioner eller 3d genomgångar. Ingenting. Tvärtom så är det en stor del elever som sitter och laddar ned information, helt utan att förstå och helt utan källkritik.

Ett av problemen är också att många av eleverna utvecklingsmässigt befinner sig på en helt annan nivå än sina lärare vad det gäller digitala möjligheter. Det är tragiskt och på sikt ett hot mot demokratin. Skolornas utmaning är att lära barnen att tänka, ifrågasätta och vilja, samt att göra det klart att det inte går att ladda ned relationer. Dem måste man utveckla IRL och för det krävs respekt för andra.

En mycket stor del av de barn som går i skolan idag kommer att arbeta med jobb som idag inte finns och som vi kanske inte ens kan föreställa oss.

Hur förbereder dagens skola dem för det?