Lite till mans önskar vi väl att vi kunde ha ett längre liv. Åtminstone så länge vi är friska. Det är så mycket man vill se och uppleva som gör att många av oss inte vill ”kick the bucket” förrän man absolut måste. En tröst är då att allt fler människor får uppleva sin hundraårsdag (främst kvinnor) och inom en inte allt för avlägsen framtid beräknas vi ju kunna bli etthundratjugo år gamla.
Men vissa ger sig inte där utan pratar om evigt liv. Förutom alla logistiska problem det skulle föra med sig så kan ju etiken i det diskuteras, men faktum kvarstår. Med teknikens hjälp blir vi (bland annat) bättre och bättre på att bota svåra sjukdomar. Det innebär att vi lever längre.
Ett sätt att lura åldrandet är med genetisk engineering. Idag går det att hitta orsaken till vissa genetiska sjukdomar och stänga av vissa gener som orsakar dem. Nästa steg är hypotetiskt att vi skulle kunna hitta genen som styr åldrande och stänga av den. Vips så får vi evigt liv (eller vi skulle i alla fall kunna leva i fyra- till åttahundra år).
Fler och fler forskare intresserar sig för hur vi kan lura döden. Dr Ian Pearson menar att det finns en grov tidsguide för att undvika den. Åtminstone om du inte kastar in handduken innan 2050. Gör du det så tillhör du sannolikt den sista generationen människor som dör på grund av hög ålder.
Ett sätt att förlänga livet på menar Pearson är att ersätta vitala kroppsorgan med nya delar. Men det mest troliga enligt Pearson är att vi kommer att förlänga våra liv på ett annat sätt. Nämligen med robotar. Redan innan vi känner att vi vill föryngra våra kroppar kommer morgondagens människor att koppla upp sig mot androidkroppar för att kunna leva i molnet. Finessen med detta är att sinnet kan befinna sig i molnet och man kan välja vilken android som helst för att leva i den verkliga världen. Androiderna kommer att finnas tillgängliga på samma sätt som en hyrbil, alternativt kan man äga en eller flera själv. Det här innebär att även om du dör så finns ditt digitala sinne lagrat på en dator och kan då fortsätta att leva i världen med en eller flera olika ”mänskliga”robotkroppar.
”Problemet” är att vi måste vänta till omkring 2045, 2050 innan tekniken kommer att kunna skapa de rätta länkarna mellan hjärna-till-maskin resonerar Pearson vidare. Det kommer precis som med all annan ny teknik också vara så att kostnaden kommer att bli mycket hög inledningsvis. Det innebär att de första människorna som använder robotkroppar för att bli odödliga kommer att vara de rika, anser Pearson, men på sikt kommer tekniken att bli tillgänglig för alla (år 2070 menar han att även låginkomsttagare i fattiga länder kommer att ha råd att koppla upp sina hjärnor till datorer).
Problematiken med tekniken är att de som har råd sannolikt kommer att vilja ha massor av kroppar, och eftersom deras sinne finns online så är det inget som hindrar dem från att kopiera det hur många gånger som helst. Det skulle kunna innebära att helt fel personer kopierade sig själva oändligt många gånger och handen på hjärtat – är det inte mer än tillräckligt med en Kim Un Jong eller Putin.
Pearson hävdar också att människor inte dör från år 2080. Då har vi uppnått möjligheten till evigt liv. Robotkroppar kommer att vara statligt subventionerade och den enda begränsningen blir det antal androidkroppar en människa kan äga.
Är det möjligt, etiskt, troligt, eller ens önskvärt?
Oavsett vilket så öppnar tekniken möjligheter för oss som vi aldrig tidigare kunnat drömma om. Vad för det med sig för din organisation?
ref Shara Evans, Dr Ian Pearson
Mapmaker 