Ganska återkommande möts jag av kommentaren; ”nä det kommer inte att hända”, eller ”så kan det inte bli” alternativt – ”det där låter som om det kommer ifrån en sci fi film” eller ”sluta, jag blir rädd när jag hör det”. Och visst kan utvecklingen kännas för svår att greppa ibland, man kan inte tänka på allt, det blir för svårt att föreställa sig.
Att blunda är ett sätt att möta framtiden. Inte så konstruktivt dock eftersom det innebär att man har ett ganska starkt ”Confirmation bias” (bekräftelsefördom på svenska). Confirmation bias gör att individen bara släpper in den information som stöder något han eller hon redan tror, annan information väljer man bort att ta till sig. Man kommer helt enkelt ”ihåg träffarna och glömmer missarna”. Tyvärr innebär det en stor brist i mänskligt resonemang. När vi avfärdar det som inte stämmer överens med det vi tror är det lätt att drabbas av strutseffekten – man borrar ned huvudet i sanden för att undvika information som kan motbevisa eller utmana det ursprungliga ställningstagandet.
Ett exempel på hur det här kan komma till uttryck är diskussionen kring automatisering av våra jobb.
Det vi alla vet är att automation av arbetsuppgifter sänker kostnaderna, kan öka effektiviteten av vissa processer tiofaldigt och gör det möjligt för maskiner att slutföra uppdrag med minimalt mänskligt ingripande. Vi vet också att många jobb håller på att automatiseras, (redan 2014 sade för övrigt SSF, Stiftelsen för Strategisk Forskning, att man räknade med att vartannat jobb skulle automatiseras inom tjugo år, ca 53% av våra jobb i Sverige kunde genomgå den processen). Och fler blir det, idag står vi närmast inför ketchupeffekten.
Ändå tror en stor del av de människor jag möter att just deras jobb inte kommer att kunna förändras, det bara måste utföras av just dem, eller i alla fall av en människa.
Då brukar jag fråga dem följande: hur brukar du checka in när du ska resa, vem tror du bygger din bil, vem tror du kommer att utföra marknadsanalysen du beställer, vem tror du kommer att köra din taxi och sist men inte minst vem tror du kommer att ställa din diagnos säkrast när du är sjuk – läkaren eller AI:n (med tillgång till mer information än läkaren någonsin skulle klara av att hantera).
Vad man inte förstår när man hävdar att just mitt jobb inte kommer att kunna automatiseras är att det inte är någon specifik persons jobb som genomgår en teknisk uppdatering, utan uppgifterna/processerna som ingår i någons jobb och plötsligt så har man automatiserat just dig dvs ditt jobb ska inte längre utföras av dig på traditionellt sätt.
Visst är det skönt att luta sig lite tillbaka och tro att allt kommer att vara som förut. Man sitter säkert helt enkelt. Men det är en farlig uppfattning tyvärr.
Mapmaker 