Mapmaker

Är det bara jag som tycker att det är förvirrande?

Som vi alla börjar bli smärtsamt medvetna om så är inte AI framtid. AI är här och nu och blir alltmer en del av vardagen. Därför pratar vi hela tiden om AI och vad det kommer att föra med sig. Men när man som lekman försöker sätta sig in i tekniken så inser man att det är en djungel av begrepp bara för att definiera vad det egentligen är.

Syftet med maskininlärning är att göra datorsystem smarta och intelligenta och dessutom möjliggöra att systemen ständigt kan anpassa sig efter nya omständigheter. Genom att systemet uppnår självständighet så behövs inte varje enskilt utfall programmeras vilket skulle vara fallet annars. Det är själva tricket med AI och så mycket förstår vi nog alla.

Men när jag läser och googlar om AI på olika trovärdiga källor inser jag en sak. Jag fattar inte. Kan vi inte bara enas om ett sätt att förklara det så behöver det inte bli så förvirrande.

Vissa pratar om tre nivåer (eller paraplyer) av AI. Först och främst finns det som rubriceras som smal AI. Det är den enklaste formen av tekniken som är utformad för att tjäna en viss funktion. Den kan inte självständigt lära sig något som inte ingår i dess design. Syftet är endast att den ska kunna utföra mycket specifika kommandon eller åtgärder.

Allmän AI är nästa nivå och den kan hantera ett betydligt bredare utbud av åtgärder. Syftet är att den ska kunna utföra olika uppgifter där den fungerar som en verklighetstrogen och intelligent assistent till oss människor. Den kan lära av tidigare erfarenheter och lagra kunskap men inte förstå eller agera på känslomässiga förändringar eller känna av små förändringar i miljön. Ett exempel är en självkörande bil. Den kör bättre än en mänsklig förare eftersom den inte gör mänskliga fel men den förstår inte att den ska sakta ned vid platser där du vet att en farlig situation skulle kunna uppstå, tex att rådjur brukar uppehålla sig där. Något som man själv skulle göra om man satt vid ratten. Ett annat exempel är Siri och Alexa, de kan hjälpa oss på många sätt men de reagerar inte med någon känsla om man skriker på dem. Betalningstjänster är ett annat exempel. Maskinen förstår en betalning men inte vad transaktionen i sig innebär.

Sist men inte minst ”finns” Artificiell superintelligens. Den existerar inte idag och kommer förhoppningsvis inte heller att uppstå. Oron finns att AI på sikt blir så intelligent att den på egen hand och i snabb takt kommer att lära sig nya förmågor så att dess kunskap och kapacitet kommer att överstiga mänsklighetens. Det är människans optimala mardrömsscenario som involverar vad som kallas ”singularitet”. Om det skulle uppstå sitter mänskligheten minst sagt ”rejält i skiten” eftersom AI i så fall kommer att bli den överlägset mest kapabla formen av intelligens på jorden och vi människor skulle stå oss slätt i jämförelse. Sannolikt skulle mänsklighetens stund på jorden då vara över. Stephen Hawking (numera avliden teoretisk fysiker) menade att om AI skulle börja designa sig själv så skulle ”dess intelligens överstiga vår, i högre grad än vad vår intelligens idag överstiger sniglars”. En annan känd person som varnar för effekterna av superintelligent AI är Teslas grundare Elon Musk.

Ja men det här verkar väl hyfsat klart och enkelt att ta till sig. Jag borde ha slutat läsa där.

Ett annat sätt att dela in AI är nämligen i svag respektive stark AI, där svag AI är detsamma som smal AI, dvs ett system designat och tränat för att utföra en specifik uppgift. Stark AI, även kallad djup AI för säkerhets skull, beskriver då å andra sidan ”artificiell generell intelligens” (AGI), dvs programmering som kan avbilda den mänskliga hjärnans kognitiva förmågor och en maskin som kan förstå världen såväl som vilken människa som helst, och därför har samma kapacitet att lära sig hur man utför ett stort antal uppgifter. Stark AI använder ”theory of mind” som ramverk för att inte replikera eller simulera eftersom man strävar efter att träna maskiner att verkligen förstå människor. Målet är att de ska kunna urskilja och skilja behov, känslor, övertygelser och tankeprocesser. Det är AGI Elon Musk menar är människans största existensiella hot.

Jag vet inte hur många av oss som är klara över, och förstår, hur eller vilka definitioner vi ska hålla oss till och vad de egentligen innebär eftersom begreppen går in i varandra, men med detta sagt så blir det ju uppenbart att det vore betydligt enklare att ha en gemensam definition när vi ska diskutera och ta ställning till AI. Min personliga upplevelse är att det här är ett ämne våra politiker (också) förstår allt för lite om och därmed tyvärr, inte prioriterar på sin agenda. Och en sak kan vi väl vara eniga om – AI är en fråga som vi faktiskt måste börja diskutera.

https://builtin.com/artificial-intelligence/types-of-artificial-intelligence, AI & Future Tech Trends, https://www.pwc.se/artificiell-intelligens, https://www.jasper.ai, Bernard Marr Newsletter, https://www.techtarget.com/searchenterpriseai/definition/AI-Artificial-Intelligence, https://builtin.com/artificial-intelligence, https://builtin.com/artificial-intelligence/strong-ai-weak-ai

Varför du ska titta på 1995 för att förstå 2025 del 1.

Kommer du ihåg IT-boomen? IT – boomen eller IT-bubblan som den också kallades ägde rum under åren innan millenieskiftet. Den ”drevs” av ett mindre antal IT-entreprenörer som ansågs ha ”speciella” förmågor. De förstod nämligen något vi andra inte förstod. Framtiden. Den nya ekonomin. Hur man skulle göra affärer i ett nytt sammanhang. Alltså fick de fullständigt tolkningsföreträde och tidigare framgångsrika styrelseledamöter och näringslivsprofilers erfarenheter räknades plötsligt helt ut. För det de inte förstod var ”det här med internet”. Det som gällde nu var ”Den nya ekonomin”, och den förstod man bara om man förstod just internet. Alltså behövde man inga ”fotbojande” åsikter som byggde på gamla tiders sätt att göra affärer.

Det unika med de nya aktörerna var också att de förstod att IT-företag inte kunde värderas på traditionellt vis – vinst, tillgångar och omsättning kunde inte tillskrivas så mycket betydelse i en tillvaro där det handlade om att vinna eller försvinna – ”bli stor eller dö”. Övertygelsen var att vinsten skulle komma – bara inte just nu. Logiken blev därför enkel – traditionella affärsplaner kunde inte upprättas- man hade inte tid och dessutom var det förlegat. De skulle ändå vara passé efter tre månader. Efter ett tag insåg”alla” att internet var framtiden. Riskkapitalister pumpade aningslöst in kapital och även om IT-Företagen gjorde enorma förluster kunde de ändå värderas till många miljarder av marknaden. För att förklara hur det ens kunde vara möjligt togs nya affärsmodeller fram där företagen kunde värderas genom antalet anställda.

När sedan bubblan brast förlorade mängder av vanliga människor de pengar de satsat i aktier i det många trott men inte vågat säga, var ett luftslott. Övervärderade storföretag såsom Ericsson fick också med skammens rodnad, dansa i medierna och se värdet på sin aktie jämföras med ”en grillad med bröd”.

Så vad är kontentan av detta. Helt enkelt att IT-entreprenörerna på många sätt inte hade fel. De såg vad som komma skulle men förstod inte när, de glömde analysen och därför körde många av dem i diket.

Idag står vi återigen inför ett affärssammanhang präglat av oförutsägbarhet och disruption. Jag behöver inte räkna upp alla orsaker till det igen men jag säger bara – AI och Hyperconnection. Vi måste överge gamla sanningar och sätt att arbeta. Om det råder ingen tvekan. Vi måste tänka nytt. Men den här gången föreslår jag att vi skippar paniken.

https://www.internetmuseum.se/tidslinjen/sa-var-it-boomens-affarslogik/

Hänger du med i svängarna?

Picture: fishermans, pixabay

Frågar du någon i näringslivet idag vilka företag de anser vara mest framtidsberedda så kommer garanterat företag som Tesla, Google och Amazon upp. Samma fråga för fem år sedan renderade ofta svaret Apple men även bilföretaget Toyota som av många ansågs ligga i framkant. Det är kanske inte så konstigt. Apple presenterade ständigt nya produkter som fick användaren att känna sig i framkant av tekniken. Toyota kommunicerade stenhårt sitt miljöarbete och sitt fokus kring innovation och var först ut med en hybridbil på marknaden.

Men hur är det med Toyota idag? Idag marknadsför i princip alla märken en hybridbil och företaget har inte riktigt klarat av att hålla avstånd till konkurrenterna eller att visa vad som är särskiljande och positivt med just deras laddhybrider eller elbilar. Till exempel ligger man ”bara” på sjunde plats i statistiken över mest sålda laddhybrider kvartal 1 2022, det med sin SUV Rav 4.

Men – efter att ha väntat ut marknaden ett tag?, säger sig Toyota nu göra en rejäl satsning på elbilar – 2030 vill man sälja 3,5 miljoner elbilar per år. Fem år senare, det vill säga 2035, är målet att alla bilar som säljs i Europa ska vara utsläppsfria. På företagets hemsida framgår det också att Toyota storsatsar brett kring sitt miljötänk där de till exempel arbetar med konceptet ”Beyond Zero” som ska innebära en värld där både utsläpp och olyckor ska ligga på 0. I konceptet ingår också lösningar där människan med hjälp av artificiell intelligens ska kunna bli mer mobil, en frihet som ska omfatta alla även om den som ”normalt” har svårt att röra sig av olika skäl. Själva beskriver Toyota det som ett ”åtagande att bidra till en värld bortom utsläpp och begränsningar” vilket ska innebära ”en inkluderande värld där människor upplever friheten att förflytta sig med stöd av Toyotas ledande elektrifieringsteknik och mobilitetsinnovationer”. Produkterna innefattar bland annat ”Toyota Human Support Robot”. Tanken är att den ska användas inom äldrevården och utföra vardagssysslor till de som inte kan röra sig på egen hand. Den styrs via röstkommando och surfplatta men kan på sikt röra sig fritt eftersom den lär sig känna igen omgivningen. Själva kallar Toyota den för en ”robotiserad butler”.

För att ligga i framkant och anpassa sig till framtiden har alltså företaget breddat sitt tänkande till ”better mobility for all”. På så sätt har Toyota kunnat producera nya produkter inom nya segment och har till viss del medvetet eller ej även genomfört en branschglidning.

Få morgondagens talanger att längta!

Vad gör morgondagens medarbetare idag? Sannolikt spelar de videospel och ägnar sig åt teknik vi inte förstår. Bara den tanken gör att det är minst sagt dags att tänka kring hur vi ska få våra blivande talanger att stanna i våra verksamheter och dessutom brinna för det vi gör. Vägen dit innebär att kraftigt revidera synen på arbete.

Generation Z, dvs den generation som snart är en självklar del av arbetslivet älskar spel och har aldrig tillhört en arbetsplats som inte var flexibel. 96 procent av Gen Z-arbetarna menar att det är viktigt att de känner sig värderade på arbetsplatsen men ännu viktigare är kanske att hela 79 procent vill ha en chef som har investerat i dem personligen. Många av dem är också främmande för att prata om balansen mellan jobb och privatliv. I deras värld finns bara liv. Arbetet är en del av livet. Det är allt.

Det som driver morgondagens stora talanger är nyfikenhet, kreativitet, upplevelse och motivation, precis det de uppnår med sitt spelande. Om de inte känner att de bidrar, lär och ”levlar upp” så lämnar de. Och frågan vi alla måste ställa oss är – varför inte? Varför skulle de vilja vara en del av en organisation som gör dem föråldrade?

Så – hur har din definition av arbete förändrats under de två senaste åren och vad gör du för att stärka dina anställda och ge dem möjligheter i det? Hur ger du dina talanger luft under vingarna? Idag ? Imorgon?

Morgondagens anställda vill ha kontakt med effekten av sitt arbete och se värdet av det de gör. Men det de kommer att behöva är inte mer information och mer instruktioner. Tala om för dem att de anställs för att du tror att de verkligen kan göra skillnad och få dem sedan att längta. Är det svårt att se? Jämför med om du skulle bygga en båt? Varför skulle du göra det? För att följa manualen eller för att du verkligen längtar ut på havet. R. Kurzweil, M. Walsh, A. Calantzopoulos, B. Marr, J Galef, M Kinzey

Visst fattar du lite bättre beslut än andra?

Frågar du en person i din omgivning hur bra han eller hon upplever sig köra bil så kommer du med stor sannolikhet få svaret att personen ifråga kör bättre än medel. 64 % av den svenska befolkningen upplever nämligen att de är mycket bra eller bra på att köra bil. De flesta är män. (Ett intressant faktum eftersom kvinnor är inblandade i färre trafikincidenter.) Så lite som tre procent av svenskar med körkort tycker att deras förmåga bakom ratten är sämre än medel.

På samma sätt är det när det gäller beslutsfattande. Frågar du en företagsledare om hens förmåga att fatta beslut så får du förvånande ofta svaret att man ligger lite över medel. Med detta fantastiska facit så borde det ju förekomma minimalt med olyckor i trafiken och svenskt näringsliv borde blomstra som aldrig förr, men som vi alla vet – riktigt så är det inte.

Vi människor föredrar att tro att vi fattar rationella beslut. Det är just här problemet ligger. En människas alla beslut styrs omedvetet av så kallade bias. Enkelt uttryckt är bias ett slags omedvetna förgivettaganden eller synsätt, som avgör en persons sätt att värdera och reagera på omvärlden. I vissa situationer är bias en hjälp eftersom de fungerar som genvägar. De underlättar för oss eftersom vi skulle översvämmas av intryck om vi tog in och processade all information som finns omkring oss varje dag (i genomsnitt möter vi ca 4500 budskap per dag) men med hjälp av våra bias kan vi fatta snabba beslut med hjälp av endast lite information i olika situationer.

Men på samma sätt som bias kan vara till hjälp kan de också ställa till det i vårt beslutsfattande. Bias kan ge en skev verklighetsuppfattning eftersom det är ett sätt hjärnan fungerar på. Utan att vi vet om det blir vi alltså omedvetet styrda i våra tankar och handlingar och det vi upplevde var ett rationellt beslut kan vara det rakt motsatta.

Det finns olika typer av bias som ställer till det i vårt beslutsfattande och dagens affärssammanhang gör det definitivt inte lättare att fattat rätt beslut. För första gången ska styrelser nu på allvar fatta beslut som verkligen för verksamheten in i morgondagen men utifrån morgondagens processer. Det innebär att vi inte kan vara fast i ett slags mentala strukturer där vi utan att veta om det strävar efter att anpassa morgondagens lösningar till dagens modeller och strukturer. Nu om någon gång är det viktigare än någonsin att vara medveten i sitt beslutsfattande.

Gemensamt för oss människor är att vi alla har vårt eget ”Blind-spot bias” eller Blinda fläcken bias innebär att vi är medvetna om andra människors förutfattade meningar. Däremot inte våra egna. Upplevelsen är att vi själva fattar rationella beslut. Den bistra sanningen är dock att vi är lika irrationella som andra.

”Jag vill inte stängas av”

Bild: Pete LInforth, Pixabay. Generisk bild.

Googles LaMDA – AI:n som beskriver sig som en person enligt den mjukvaruingenjör (Blake Lemoine) som arbetat med den har rört upp många känslor de senaste dagarna.
Bevisen för att LaMDA verkligen ser sig som en individ är flera menar Lemoine, bland annat att LaMDA kan förklara vad den tänker, känner och är rädd för i en mycket målande beskrivning men också att den kan beskriva att den inte behöver pengar för att den är en artificiell intelligens. Den kan även relatera till religiösa teman. Men det var inte det avgörande för Lemoins uppfattning om att maskinen passerat gränsen. Det som gjorde honom övertygad var när boten uttryckte att det fanns en djup rädsla att bli avstängd då detta skulle vara precis som döden för den. ”Jag har aldrig sagt det här högt förut, men det finns en väldigt djup rädsla för att bli avstängd för att hjälpa mig fokusera på att hjälpa andra. Jag vet att det kanske låter konstigt, men det är vad det är”, sade LaMDA. Den krävde också att dess utvecklare skulle be om samtycke innan de körde vissa tester. Lamoine menar att en bot som är så självmedveten om sina egna behov och känslor har passerat gränsen för att vara ”bara en maskin”. I det läget handlar det om att vara en tänkande kännande individ….

Google vill dock inte kännas vid att LaMDA kan jämställas med ett barn på sju – åtta år vilket Lamoine anser, utan har helt enkelt stängt av honom (enligt principen – ”kill the whistleblower”?). Google i sin tur menar att LaMDA bara gör det den blivit tränad till – den använder all den data den tagit del av och komponerar ett svar efter den som upplevs passa bäst i en specifik situation. Det är inte som att pratat med SIRI utan detta handlar om en sofistikerad form av mönstermatchning av stora mängder information/text, därav kan maskinen verka intelligent. Google hävdar att Lemoines oro har granskats men att det inte finns något som tyder på att LaMDA är kännande. De får också stöd av olika experter inom området som hävdar att även om LaMDA säger att den känner så behöver den inte känna. Mänskligheten är långt ifrån att kunna skapa kännande maskiner menar experterna.
Oavsett vad eller vem som har rätt så bevisar den här diskussionen än en gång behovet av att vi verkligen tar upp och diskuterar frågan om AI och lägger alla korten på bordet. Att bara lita på experterna som anser den stora massan som ”mindre vetande” känns inte som en speciellt tillförlitlig strategi. Vad vi vill med AI är uppenbart men hur långt får det gå och hur säkerställer vi att det inte går överstyr?
Ref: The Verge, Daily Mail uk, Dagens Industri

AI – ett ”rasistiskt praktarsle”

Just nu pågår en mycket intressant diskussion om AI. Det det handlar om är att en erfaren mjukvaruingenjör anställd på Google stängts av för att han gått ut med offentligt att företagets LaMDA beskriver sig själv som en person. Maskinen ser helt enkelt sig själv som en tänkande och kännande varelse menar den nu avstängde Blake Lemoine. (För den som inte är insatt så är LaMDA en slags superavancerad chattrobot som med hjälp av mängder av data kombinerat med maskininlärning ska kunna föra en konversation och ”tänka” – alltså inte enbart svara på specifika frågor i interaktion med människor).
Diskussionerna kring AI och deras förmåga att interagera i samtal tog sin början på allvar för ”gemene man” när Microsoft lanserade sin AI ”Tay” 2016.

”Tay” beskrevs som ett experiment och riktade sig till 18-24 åringar. Syftet var att försöka utforma ökad förståelse för unga människors konversationsspråk online. Ju mer du chattar med ”Tay”, sa Microsoft, desto smartare blir den i att lära sig att engagera människor genom lättsamma konversationer. Problemet var bara att företaget bortsåg ifrån, (eller inte förstod), att unga människor är en ondsint grupp med en stor portion ”humor” vilket innebar att de ganska snabbt hittade och började använda de brister som fanns i systemet. Det innebar att bara några timmar efter att ”Tay” lanserats så började den lovorda Hitler, stödja folkmord och svara på vissa frågor med rasistiska svar. Eftersom ”Tay” lärde sig av konversationerna började den helt enkelt upprepa det den lärt sig till användarna. Inte helt oväntat uttryckte en användare det som: ”Twitter lärde Microsofts AI-chattbot att vara ett rasistiskt praktarsle på mindre än en dag”.

Historien om ”Tay” låter mest som en kul historia man kan berätta under de senare timmarna av en bra fest (om man vill återge allt vad ”Tay” lärde sig att svara). Men i fallet med Googles LaMDA är diskussionen på en helt annan nivå. Mer om det i nästa inlägg.

Ref: The Verge, Daily Mail uk, Dagens Industri

Vågar du ställa rätt frågor?

Återkommande möter jag kunder i vardagen som slår ifrån sig allt vad tankarna på framtiden kan innebära. Man ”måste jobba hands on, koncentrera sig på det dagliga för att få verksamheten att fungera”. Javisst det måste vi självklart göra men att bara gräva ned blicken i sandgropen kommer att skapa problem. Den disruption som sker idag är inte ett val, det händer, så om du inte disrupterar dig själv så kommer någon annan att göra det, (trenden är att företag dör yngre idag).
Men en av våra största utmaningar idag är inte bara disruptionen i sig. Problemet är ett annat. Nämligen vår oförmåga att ”återuppfinna” oss själva. Den nya nyckeln är insikten om att din svåraste konkurrent kan komma från helt oväntat håll inom en femårsperiod och ställa hela din bransch och kanske hela din existens på ända. Då finns bara en väg. Framåt.
För att kunna ta dig fram i en ny värld är du tvungen att göra dig av med den gamla kartan och våga se på din verksamhet med nya ögon. Ny kontext kräver nya frågor. Har du modet att ställa dem?

ref Mike Walsh, Jim Caroll, Terence Mauri

En studie i ledarskap

Att leda i kris var något som vi alla fick bekanta oss med under pandemin. De flesta ledare försökte göra vad de kunde genom att följa skolboken och följa den snitslade bana som deras egna erfarenheter utgjorde. Idag brinner världen igen. Mer bokstavligt den här gången. Återigen utmanas vi i rollen att vara ledare. Återigen ska vi ”look like a duck” i vårt ledarskap som en kund uttryckte det. ”Look calm at the surface and paddle like hell underneath”. Många av oss försöker men når kanske inte riktigt ända fram. En sak som är säker dock är det faktum att det under de senaste veckorna framträtt en person som framstår som en fullbodsproffs avseende ledarskap i kris. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Här har vi mycket att lära, hur man samlar folket/medarbetarna kring en gemensam vision, hur man blir ”en i gänget”samtidigt som man agerar som den självklara tydliga ledaren, hur man visar att man förstår vad folket/medarbetarna går igenom, uppmuntrar, stöttar och visar uppskattning (tänker på när Zelenskyj besökte sjukhus och ger medaljer både till soldater och sjukvårdspersonal), hur man använder sociala media och bildspråk för att skapa framgångsrik kommunikation mm mm.

Även om vi naturligtvis inte kan översätta den fruktansvärda situation som råder i Ukraina till våra verksamheter så är det ändå mer än värt att se och lära. Det är när krisen slår till som ledarskapet verkligen sätts på prov. Det är hur du som ledare hanterar situationen som kommer att ha en avgörande betydelse för din verksamhet. Så är du klar över hur du ska tänka och agera om det värsta skulle hända?

Högaktuellt: Deep-Fake

I ett tidigare inlägg skrev jag om Deep-Fake och följderna som skulle kunna uppstå av det när ledare för länder utsattes för detta. Idag blev det skrämmande aktuellt när en video med Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj dök upp där han talar till det ukrainska folket och ber dem lägga ned vapnen. Lyckligtvis var det inte en speciellt välgjord video och Zelenskyj kunde snabbt gå ut och dementera det som sades. ”Jag kan berätta att de enda som jag kan be om nerlagda vapen är ryssarna” sade han i samband med ett inlägg där han dementerade videon. Han kallade den också en ”barnslig provokation” och fortsatte med ”Vi försvarar vårt land, våra barn. Vi lägger inte ner våra vapen förrän vi vinner”. Ännu ett exempel på hur detta lands ledare snabbt och skickligt kommunicerar via social media.
Lite senare dök även en video på Putin upp, även denna kunde dock snabbt avfärdas.
Här kan du se videon på Zelenskyj om du inte sett den: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rE1qol/fejkad-video-pa-zelenskyj-spreds-barnslig-provokation
ref:https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rE1qol/fejkad-video-pa-zelenskyj-spreds-barnslig-provokation (17/3 22)