Mapmaker

LEVERERAR DU PÅ DINA TILLVÄXTMÖJLIGHETER?

Photo by Tima Miroshnichenko on Pexels.com

Är du ledare för en verksamhet så vill du såklart svara ja på den frågan. Annars gör du ju inte ditt jobb. Men handen på hjärtat – tar du verkligen tillvara alla dina möjligheter.

Sannolikheten är stor att du gör idag precis som du alltid gjort när det är dags att lägga strategier för verksamheten. Eller åtminstone nästan. Eftersom vi fortfarande brottas med pandemin så samlar du möjligen dina chefer via Meet, eller Zoom, men ungefär där upphör skillnaderna.

Sedan länge vet vi att det är viktigt att utvärdera det som varit om du vill befästa ditt företags position eller hitta sätt att växa. Och är tillväxt planen, så måste du planera noggrant om du ska lyckas. Tillväxt har sina risker, men med rätt strategi kan den ge stabilitet, trygghet och långsiktig vinst.

Så varför inte göra som du alltid har gjort, tröska igenom swoten och konkurrentanalysen (gärna med medarbetarnas hjälp), revidera budgeten och kör.

Hur mycket tror du kommer att hända, vad tror du utväxlingen blir?

Föreställ dig nu om du kunde accelerera din väg in i framtiden, genom att tydligt anpassa verksamheten till framtida trender, där du hittar fokus på framtida möjligheter som dina konkurrenter ännu inte ser och därmed kan agera på.

Då räcker det inte med att upprepa dina tidigare beteenden. Du måste våga kika runt hörnet.

Genom att våga ställa frågor utanför boxen så kommer du att agera utanför boxen och också hitta möjligheter utanför den. När du hittar svaren på de frågorna så innebär det att du accelererat din förmåga till innovation och ökat din hastighet i relation till dina konkurrenter. Vissa företagsledare tycker att det känns konstigt ”att agera mot något som ligger i framtiden”. Men framtiden är inte något som bara sker. Den är något du skapar. Och du skapar den i vardagen genom handling eller passivitet. Hur den sen blir är helt upp till dig.
ref: J. Caroll, G.Leonard, D. Levine

”Mitt jobb kan inte automatiseras!”

Photo by Miguel u00c1. Padriu00f1u00e1n on Pexels.com

Ganska återkommande möts jag av kommentaren; ”nä det kommer inte att hända”, eller ”så kan det inte bli” alternativt – ”det där låter som om det kommer ifrån en sci fi film” eller ”sluta, jag blir rädd när jag hör det”. Och visst kan utvecklingen kännas för svår att greppa ibland, man kan inte tänka på allt, det blir för svårt att föreställa sig.

Att blunda är ett sätt att möta framtiden. Inte så konstruktivt dock eftersom det innebär att man har ett ganska starkt ”Confirmation bias” (bekräftelsefördom på svenska). Confirmation bias gör att individen bara släpper in den information som stöder något han eller hon redan tror, annan information väljer man bort att ta till sig. Man kommer helt enkelt ”ihåg träffarna och glömmer missarna”. Tyvärr innebär det en stor brist i mänskligt resonemang. När vi avfärdar det som inte stämmer överens med det vi tror är det lätt att drabbas av strutseffekten – man borrar ned huvudet i sanden för att undvika information som kan motbevisa eller utmana det ursprungliga ställningstagandet.

Ett exempel på hur det här kan komma till uttryck är diskussionen kring automatisering av våra jobb.

Det vi alla vet är att automation av arbetsuppgifter sänker kostnaderna, kan öka effektiviteten av vissa processer tiofaldigt och gör det möjligt för maskiner att slutföra uppdrag med minimalt mänskligt ingripande. Vi vet också att många jobb håller på att automatiseras, (redan 2014 sade för övrigt SSF, Stiftelsen för Strategisk Forskning, att man räknade med att vartannat jobb skulle automatiseras inom tjugo år, ca 53% av våra jobb i Sverige kunde genomgå den processen). Och fler blir det, idag står vi närmast inför ketchupeffekten.

Ändå tror en stor del av de människor jag möter att just deras jobb inte kommer att kunna förändras, det bara måste utföras av just dem, eller i alla fall av en människa.

Då brukar jag fråga dem följande: hur brukar du checka in när du ska resa, vem tror du bygger din bil, vem tror du kommer att utföra marknadsanalysen du beställer, vem tror du kommer att köra din taxi och sist men inte minst vem tror du kommer att ställa din diagnos säkrast när du är sjuk – läkaren eller AI:n (med tillgång till mer information än läkaren någonsin skulle klara av att hantera).

Vad man inte förstår när man hävdar att just mitt jobb inte kommer att kunna automatiseras är att det inte är någon specifik persons jobb som genomgår en teknisk uppdatering, utan uppgifterna/processerna som ingår i någons jobb och plötsligt så har man automatiserat just dig dvs ditt jobb ska inte längre utföras av dig på traditionellt sätt.

Visst är det skönt att luta sig lite tillbaka och tro att allt kommer att vara som förut. Man sitter säkert helt enkelt. Men det är en farlig uppfattning tyvärr.

Lärde vi oss inget eller?

Vår mänskliga tillvaro möter ibland på stora och omvälvande förändringar. Det är det vi kallar disruption. Ett exempel på det är när kvinnor började arbeta under andra världskriget. Efter kriget hade ingen en tanke på att gå tillbaka till det som varit. Förutom att kvinnorna inte hade någon som helst lust att sluta jobba igen så insåg man att det hade påverkat produktiviteten negativt. Situationen hade blivit det nya normala och banade väg för kvinnorna in i arbetslivet.

Idag har vi upptäckt nya sätt att jobba. Det var tvingande men tog oss minst fem år framåt i tiden och kompetensen att arbeta digitalt. Nu vill mer än en arbetstagare arbeta helt eller delvis hemifrån med hjälp av den digitala tekniken. Det är inte riktigt en disruption men nästan.

Men vad händer. Pandemin anses vara över och nu ska man vara på plats igen och gå tillbaka till det som varit. Fler och fler arbetsgivare börjar skruva åt tumskruvarna på sina medarbetare och är ivriga till att komma tillbaka till det som var vilket innebär att arbetstagarna ska vara på plats fysiskt och jobba på samma sätt som de gjorde innan. En av orsakerna till att man vill ha sina arbetstagare på plats igen uppges vara att ”cheferna tycker att det är så svårt när inte alla är på plats”. Ja det är möjligt, eller ganska självklart egentligen. Det är ju så det alltid har varit. Men – en mycket klok man sade en gång att man inte kan lösa dagens problem med gårdagens lösningar. Så frågan är om det verkligen är chefernas oförmåga att hantera den nya situationen som ska styra verksamheten. Det finns ju utbildningar att tillgå menar jag.

Det är ju också ett faktum att alla i ett lag inte behöver vara digitalt kompetenta för att själva laget ska vara digitalt kompetent. Digital kompetens är snarare något som successivt växer fram hos teamet, och som kommer ur attityderna till digital teknik bland gruppmedlemmarna.

Hybridkontoret har kommit för att stanna. Nu är det upp till organisationerna att omdefiniera sin arbetsplats och upp till ledarna att våga förändra sitt tänkande kring hur man definierar insats, sköter relationer och vad som är en god medarbetare. Förändringen är helt nödvändig för att främja en produktiv, engagerad och motiverad arbetskraft. Den innebär också en mer mänsklig och delaktig upplevelse för medarbetarna och sist men inte minst förmågan att effektivt hantera autonoma och nätverksanslutne lag.

Är frågan redan uppe på bordet i din organisation ? Om inte så är det hög tid.

ref Deloitte, G Leonard

Vill du ha evigt liv?

Lite till mans önskar vi väl att vi kunde ha ett längre liv. Åtminstone så länge vi är friska. Det är så mycket man vill se och uppleva som gör att många av oss inte vill ”kick the bucket” förrän man absolut måste. En tröst är då att allt fler människor får uppleva sin hundraårsdag (främst kvinnor) och inom en inte allt för avlägsen framtid beräknas vi ju kunna bli etthundratjugo år gamla.

Men vissa ger sig inte där utan pratar om evigt liv. Förutom alla logistiska problem det skulle föra med sig så kan ju etiken i det diskuteras, men faktum kvarstår. Med teknikens hjälp blir vi (bland annat) bättre och bättre på att bota svåra sjukdomar. Det innebär att vi lever längre.

Ett sätt att lura åldrandet är med genetisk engineering. Idag går det att hitta orsaken till vissa genetiska sjukdomar och stänga av vissa gener som orsakar dem. Nästa steg är hypotetiskt att vi skulle kunna hitta genen som styr åldrande och stänga av den. Vips så får vi evigt liv (eller vi skulle i alla fall kunna leva i fyra- till åttahundra år).

Fler och fler forskare intresserar sig för hur vi kan lura döden. Dr Ian Pearson menar att det finns en grov tidsguide för att undvika den. Åtminstone om du inte kastar in handduken innan 2050. Gör du det så tillhör du sannolikt den sista generationen människor som dör på grund av hög ålder.

Ett sätt att förlänga livet på menar Pearson är att ersätta vitala kroppsorgan med nya delar. Men det mest troliga enligt Pearson är att vi kommer att förlänga våra liv på ett annat sätt. Nämligen med robotar. Redan innan vi känner att vi vill föryngra våra kroppar kommer morgondagens människor att koppla upp sig mot androidkroppar för att kunna leva i molnet. Finessen med detta är att sinnet kan befinna sig i molnet och man kan välja vilken android som helst för att leva i den verkliga världen. Androiderna kommer att finnas tillgängliga på samma sätt som en hyrbil, alternativt kan man äga en eller flera själv. Det här innebär att även om du dör så finns ditt digitala sinne lagrat på en dator och kan då fortsätta att leva i världen med en eller flera olika ”mänskliga”robotkroppar.

”Problemet” är att vi måste vänta till omkring 2045, 2050 innan tekniken kommer att kunna skapa de rätta länkarna mellan hjärna-till-maskin resonerar Pearson vidare. Det kommer precis som med all annan ny teknik också vara så att kostnaden kommer att bli mycket hög inledningsvis. Det innebär att de första människorna som använder robotkroppar för att bli odödliga kommer att vara de rika, anser Pearson, men på sikt kommer tekniken att bli tillgänglig för alla (år 2070 menar han att även låginkomsttagare i fattiga länder kommer att ha råd att koppla upp sina hjärnor till datorer).

Problematiken med tekniken är att de som har råd sannolikt kommer att vilja ha massor av kroppar, och eftersom deras sinne finns online så är det inget som hindrar dem från att kopiera det hur många gånger som helst. Det skulle kunna innebära att helt fel personer kopierade sig själva oändligt många gånger och handen på hjärtat – är det inte mer än tillräckligt med en Kim Un Jong eller Putin.

Pearson hävdar också att människor inte dör från år 2080. Då har vi uppnått möjligheten till evigt liv. Robotkroppar kommer att vara statligt subventionerade och den enda begränsningen blir det antal androidkroppar en människa kan äga.

Är det möjligt, etiskt, troligt, eller ens önskvärt?

Oavsett vilket så öppnar tekniken möjligheter för oss som vi aldrig tidigare kunnat drömma om. Vad för det med sig för din organisation?
ref Shara Evans, Dr Ian Pearson

Är du den ledare din organisation behöver?

Under det senaste halvåret har jag ställt en och samma fråga till ett antal ledare. Det mest intressanta i samband med det har inte varit de egentliga svaren jag fått på frågan utan snarare reaktionen när den ställts. Vissa har känt sig hotade, andra har skrattat och ytterligare några har blivit helt ställda. Vilken frågan har varit ?

Låter du rädsla hålla dig tillbaka?

Rädsla kan ta sig uttryck på många sätt. Att försöka bevara det som varit, att inte vilja se och förstå att saker händer eller helt enkelt en oförmåga att se sin egen utveckling eller stagnation. Det som ligger oss i fatet är våra bias – de omedvetna förgivettaganden som gör att vi väljer att släppa in och ta till oss viss information men inte annan. Det handlar också om vår föredragna förmåga att fatta beslut och inte minst om ”grand man” teorin. Vi upplever som individer att vi egentligen gör saker lite bättre än alla andra, kör bil, fattar rationella beslut, etc

Problemet är att idag har du som ledare inte råd med rädsla. Mer än någonsin är ledarskap en resa inte en destination, det handlar inte om vem eller vad du borde vara, utan att vara den bästa versionen av dig själv. Kritisk insikt och relevant expertis om framtiden gör dig till en betrodd rådgivare som har förmågan att guida dina medarbetare genom utmanande situationer när världen runt dem utvecklas.

Så: Vilken är din väg framåt ur den globala pandemin och hur kommunicerar du den?

Du är redan part cyborg!

Hör du till dem som tycker att det är en liten smula obehagligt att tänka på vad AI kan föra med sig i framtiden. Kommer vi alla att bli viljelösa robotar eller åtminstone styras av sådana? Då är du inte ensam. Många människor och organisationer tycker att det känns obehagligt att släppa in AI i vardagen. Det det handlar om är kontroll. Vi människor gillar att ha just det. Vardagen ska vara hyfsat inrutad och jag ska känna att jag själv sitter vid rodret. Då kan livet flyta på.
Men tänk efter – är du inte ledan lite av en cyborg i alla fall? Om du svarar nej så reflektera bara över några frågor: Om jag ger dig en telefon utan kontakter – hur många kan du ringa? Kör du utan att kolla när det blir grönt? Använder du GPS eller google maps? Listan kan göras lång. Vi har redan outsourcat delar av vår hjärna. Det har inte känts svårt, det har inte känts konstigt, utan bara helt naturligt. Så var du tror du att du kommer att befinna dig om tio år?
ref P. Lustig

Retro eller inte?

Photo by Elviss Railijs Bitu0101ns on Pexels.com

Minns du när du köpte din första LP, eller var det kanske en CD. Hur du liksom bar den andäktig hem. Försiktigt tog ut den ur fodralet och kollade att den inte var dammig eller gud förbjude – att det fanns en fläck på den. Sedan lade du på den eller tryckte in den och så kunde du njuta av (nästan alla) låtarna. Du visste precis vilken musik du köpte och när den var ifrån, nutida eller ”retro”, och du vårdade dina plattor ömt.

För dagens växande generation så existerar inga skivsamlingar eller några dammiga cd-ställ. Tvärtom. De lever i ett obegränsat, oändligt tillgängligt musikutbud. Det gör att de helt oreflekterat kan lyssna när de vill, hur de vill, på vad de vill.

Amy Zalman futurist och författare, menar att för dagens unga som lever i en värld där all musik är likvärdigt tillgänglig, så försvinner begrepp som nutida och retro, orden får helt enkelt inte någon större mening eller innebörd. Man vet inte om det man lyssnar på är nytt eller gammalt, och framförallt, man bryr sig inte.

Naturligtvis är det på väg att bli på samma sätt med ungas bild av världen. När tekniken utvecklas i den hastighet den gör och världen blir allt mer uppkopplad känns allting mindre, mer tillgängligt och mer närvarande. Att växa upp i en sådan värld innebär att synen på omvärlden blir annorlunda. Att all business är global och instant blir självklart, på samma sätt som det blir naturligt att jobba med vem som helst, var som helst ifrån eftersom geopolitiska strukturer alltmer löses upp. Dagens unga, dvs morgondagens medarbetare kommer att vara medvetna världsmedborgare. De kan göra stordåd för ditt företag. Hur ska du som ledare matcha dem?

Där tiden står stilla…….

Jag ivrar ju återkommande för det faktum att det är viktigt att tänka ett steg längre och våga erbjuda flexibla och kreativa lösningar både till medarbetare och kunder nu när vi ska återvända ifrån pandemin. Orsaken till att jag gör det är att det är helt avgörande för våra verksamheter att anpassa sig till en ny verklighet och ett nytt sammanhang och försöka äga processen med sin branschs utveckling och inte bli en passiv mottagare av den. Annars kommer man att gå miste om många viktiga konkurrensfördelar och förr eller senare undra vad det var som hände egentligen.

Men det finns en verksamhet där jag redan nu kan säga att skillnaden kommer att bli noll mot innan pandemin. Skolan. Tyvärr kommer nog inte så mycket att hända inom en tioårsperiod heller. I bästa fall kanske det skakar till en 2040 sådär.

För handen på hjärtat – hur mycket har förändrats sedan 1842.

Jag har en kollega som också arbetar med framtidsfrågor och han brukar lite skämtsamt säga att det finns en enda bransch där du kan frysa ned en medarbetare i 50 år, sedan kan du tina upp honom eller henne och skjuta in personen över tröskeln och han eller hon kan göra sina arbetsuppgifter på exakt samma sätt – utan att det uppstår några egentliga svårigheter. Problemet är bara att det inte är ett skämt. Vad det gäller skolan så börjar eleverna fortfarande samtidigt på exakt samma tid, de sitter i samma bänkar och lär sig samma saker, deras kunskaper prövas på samma sätt och även om skolan vänder ut och in på sig med digitalisering så är den enda skillnaden att eleverna gör precis samma sak men med hjälp av sina läsplattor eller chromebooks istället. Inga kreativa moment har kommit till, inga utmaningar, inga virtuella lektioner eller 3d genomgångar. Ingenting. Tvärtom så är det en stor del elever som sitter och laddar ned information, helt utan att förstå och helt utan källkritik.

Ett av problemen är också att många av eleverna utvecklingsmässigt befinner sig på en helt annan nivå än sina lärare vad det gäller digitala möjligheter. Det är tragiskt och på sikt ett hot mot demokratin. Skolornas utmaning är att lära barnen att tänka, ifrågasätta och vilja, samt att göra det klart att det inte går att ladda ned relationer. Dem måste man utveckla IRL och för det krävs respekt för andra.

En mycket stor del av de barn som går i skolan idag kommer att arbeta med jobb som idag inte finns och som vi kanske inte ens kan föreställa oss.

Hur förbereder dagens skola dem för det?

Mindset hos en framgångsrik ledare

Vill du bli en framgångsrik ledare i morgondagens affärssammanhang? Då finns det bara en grundregel: Nöj dig inte med det nya normala och överlevnad. Du måste också ha ett tydligt fokus på framtiden och rätt saker för att inte upptäcka försent att ”det var hål i hajburen”.

Självklart är många frågor relaterade till teknologi och hur den kommer att förändra din verksamhet; hur ska du tex skapa en mer datadriven arbetsplats och vad innebär det, hur väl känner du själv till AI och hur kommer AI att påverka den ledare du behöver vara. Andra frågor du måste ställa dig är hur du ska leda när dina medarbetares arbetsuppgifter alltmer automatiseras. Hur ska du ta tillvara deras kompetens då och använda den på ett sätt som kan föra verksamheten vidare?

Som ledare måste du också förhålla dig positiv till teknik och klara av att lugna dina medarbetares rädsla för hur tekniken kan komma att påverka deras jobb.

Du måste också förstå hur dina kunder föredrar att bemötas, inte bara idag utan imorgon och tiden efter det. När du designar ditt företag för det 21:a århundradet, måste du tänka att din tiooårsplan egentligen är en sjuårsplan och din femårsplan är egentligen en tre årsplan. Hur ska du då göra din verksamhet agil, kreativ och gjord för kontinuerligt lärande?

Du måste sluta tänka att digital business inte är för er. Den kommer att omfatta alla industrier, och för med sig allt lägre barriärer för att träda in en ny bransch, ta bara Amazon som exempel.

De goda nyheterna är att vi aldrig har varit bättre förberedda för kritisk förändring. Vi har teknologin och vi har kunskapen. Du måste bara välja om du vill se framtiden som en möjlighet eller ett hot. För världen vi levde i när telefonen tog sjuttiofem år på sig att få 50 miljoner användare finns inte längre. Samma användarantal tog Pokemon Go nitton dagar. Call of Duty å andra sidan behövde bara lägga 7 dagar för att få 100 miljoner användare. Har du tid att vänta?

                    ref Walsh, Griffin, Forbes, peopleHum

Anställ bara nyfikna ledare!

”Jag har inga speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken”. Orden är Albert Einsteins. Det han säger är så enkelt och så anspråkslöst. Idag är det dessutom högaktuellt.
Morgondagens ledare måste vara passionerat nyfikna. Inget nytt tänker du kanske.
Ledarskap har alltid varit utmanande och en källa till ett antal olika angreppssätt och metoder. Men framtidens arbete kommer att innebära helt nya utmaningar för dina ledare. Dagens chefer står inför en tid då de kommer att möta hinder och utmaningar som inga tidigare ledare stått inför.
Förutsättningen för att klara av ett sådant sammanhang är just nyfikenhet.

Kom bara ihåg att vara nyfiken inte alltid innebär att bli förstådd. Så se över dina rekryteringskanaler och våga ta ut svängarna lite när du rekryterar. Men glöm inte att hela ledet chefer (och styrelse) behöver vara beredda på att låta den nyfikne vara just nyfiken. Förutsättningen för det är att organisationen känner igen och vågar förstå paradigmbrytande trender. Annars kommer din organisation definitivt att drabbas av ”Galilei-effekten”. (För dig som inte känner till det – Galileo tackade gud för att han fick vara den första iakttagaren av de underverk som tidigare varit fördolda inom astronomin. Det hjälpte inte, 1633 ställdes Galilei inför inkvisitionen det vill säga påvens fruktade domstol som ”väldigt misstänkt för kätteri” och tvingades avgå. Han tillbringade resten av sitt liv i husarrest).