Mapmaker

Vad fick du ?

Nej det var inte någons barn som frågade sin kompis om vad han eller hon fick i sitt Kinderägg utan min kollega som ställde frågan till mig. Vad den handlade om? Vilket vaccin jag fått så klart.

Just nu går ju diskussionerna varma om vilket vaccin som ger bäst skydd fortast, ger mest biverkningar etc etc.

Själv fick jag Pfizer och kände inget, en vännina däremot kunde inte sova på två dygn för hon hade så ont i armen. Men det är inte det som är det primära i den här frågan utan hur vi ska kunna klara av att inte slappna av riktigt än. Jag behöver bara titta på trafiken på morgnarna när jag kör till jobbet för att inse att fler och fler verkar börja jobba som vanligt igen eller åtminstone vara mer inne på kontoret. Frågan är bara om det beror på att vi håller på att slappna av, folk har ledsnat eller om organisationerna helt enkelt inte klarar mer restriktioner.

Samtidigt står vi inför enorma utmaningar. Pandemin har förflyttat ”survival of the fittest” till ”survival of the fastest”. Utmaningarna är många och vissa verkamheter kämpar fortfarande med att bemästra sina ”gamla” problem, eller så har de fått lägga enorma insatser för att bara komma igenom pandemin. Samtidigt måste de hantera det ständiga växande som sker runtomkring dem. Problemet är när det accelerationsgap som uppstår mellan förändringshastigheten och organisationens förmåga att hålla jämna steg, inte korrelerar.

Många organisationer kommer att tas på sängen av de nya utmaningarna. Hur gör du för att det inte ska hända din organisation?

J.Caroll, D Houle

Ett icke-beslut är också ett beslut

Så här i vaccinationens tider är det många frågeställningar som dyker upp. Har vi till exempel besegrat Corona nu eller inte? Är vaccinet säkert eller ej?
Fortfarande kommer ju oroande besked om vissa regioner som kämpar som aldrig förr mot intensiv smittspridning. Grundskolor stängs och det är allmänt elände. Samtidigt blir det allt fler som lever som om Corona aldrig hänt. Det är minst sagt förvirrande.

Allt det här gör att vi hamnar i en unik situation. Plötsligt är det svårare att förutspå vad som ska hända på lång sikt än på kort. Vi vet att allting kommer att vara uppkopplat, fossila bränslen kommer att fasas ut alltmer, våra bilar kommer att bli elektriska och artificiell intelligens kommer att göra sitt intåg i så gott som alla branscher och förändra allt det vi varit vana vid ur ett fem- till tioårsperspektiv. Men på kort sikt? Ska vi gå tillbaka jobbet imorgon, nästa vecka eller efter sommaren? Och när vi gör det, hur kommer det att bli?

Eftersom vi inte vet riktigt vad vi står inför är det svårt att fatta beslut. Men problemet är att ett beslut som inte fattas också är ett beslut. Så även om tillvaron är kaos så är det hög tid att sätta sig ned att innovera, anpassa, och göra om affärsmodeller och planer. Gör aktiva val. För väntar du för att se vad som händer är risken att du aldrig kommer dit vi andra är.

Hur hanterar du dina negativa medarbetare?

I vårt samhälle är det inbyggt att man ska vara lycklig. Att vara positiv är positivt och bra. Att vara negativ är negativt och dåligt och då kan man inte vara lycklig. Dagens unga strävar inte efter pengar utan lycka. Och inte bara allmänt. Utan i varje del av arbetet. Frågar du i ett anställningsförfarande hur en eventuell medarbetare kan beskriva sig själv så får du garanterat med ordet ”positiv” mer än en gång.

Det här är ett förhållningssätt som ofta genomsyrar hela organisationer. Du ska inte vara negativ. Även om det faktiskt behövs ibland. Så en intressant fråga är; hur ser du på dina negativa medarbetare? Hur processar du deras information? Tillför de något eller vill du helst bli av med dem?

Utvecklingsutmaningar – hjälp dina unga medarbetare att ta steget in i det nya normala

Unga människor har genom generationer ansetts vara de som är ständigt nyfikna och ivriga att lära sig att prova nya saker även om det är läskigt eller väcker oro. Finessen under normala tider är att oron försvinner i takt med att man kan testa sakerna och inse att de inte var så illa som man faktiskt fruktade. Men som ett resultat av pandemin uppstår en tvingande isolering vilket gör att de unga nu möter sina utmaningar via zoom eller meet. Det här för med sig negativa konsekvenser ur ett socialt perspektiv.
Redan nu uppvisar tex yngre amerikaner högre nivåer av ångest och depression än äldre och vissa forskare är nu oroliga över att de kommer att förvärras under de kommande åren. Problemet är att om du inte utmanas så är risken stor att du utvecklar beteenden som är negativa (vänder dygnet, går upp för sent, lämnar inte sängen under möten etc) vilket i sig kan ge upphov till ångest. Svårt att mäta är också konsekvenserna av upplevelsen av missade möjligheter.
Känslan av att inte riktigt förstå vilka förväntningar man ska uppfylla är svår. Då behövs ledarens stöd i att hen förstår att medarbetaren befinner sig just där. En slags mental försäkran om att ”jag ser dig och vet att det är svårt – men – vi kommer ut tillsammans på andra sidan”.

Innebörden av detta är att du som ledare behöver lägga fokus på daglig digital och utmanande närvaro. Frågan är bara – vad är utmanande digital närvaro ?
Koenen/Frasier

Bygg en delaktig kultur för det nya normala

Vi lägger mycket energi på att göra våra maskiner intelligenta och självmedvetna men avgörande för framgång är (fortfarande) de individer vi har i våra organisationer. Men hur får vi människan som i grund och botten är ganska bekväm att förändras och träda in i det nya normala ?

Många medarbetare hävdar att de är som lyckligast när de nått sina mål men nyligen genomförda studier gjorda av Adam Frasier visar på att många upplever en slags tomhet när väl målet är nått. Det som givit energin är den egentliga strävan att komma dit. Och inte bara det, mest självuppfyllelse kände medarbetarna när de mött på motstånd och kommit över det. Det här kunde man även se hos guldmedaljörer från OS som intervjuades. Även de beskrev en tomhet efter att ha kommit hem med sin medalj – vad skulle de göra nu. Det de saknade var den dagliga upplevelsen av utveckling och känsla av att komma framåt.

Frasiers viktiga insikter är viktiga att ha med sig och ta tillvara i våra organisationer i takt med den transformation av dagens arbetsplatser som äger rum just nu.

Jorden är rund – varför ska du ens bry dig om trender ?

På ett sätt lever vi idag i framtiden som vi alltid drömt om men också fruktat. Men samtidigt som tekniken erbjuder oss en alltmer accelererande utveckling är det mer problematiskt än någonsin att veta vilken framtid vi egentligen ska möta.

I ett sådant sammanhang är det lätt att hamna i ett ”hands on” perspektiv och gå upp i det som behöver göras idag. Men framtiden kommer inte att vänta, den händer när vi väl är där. Oavsett om vi har förberett oss eller inte. Och oavsett om det just nu är svårt.

Så ta dig tiden att förstå vad som kommer att hända när du väl kommer dit. Om du förstår trender blir förutsägelser av vad som ska hända tydligare. Du kommer att kunna identifiera både ganska små men också stora och betydande förändringar. Ditt liv som ledare blir också mycket enklare när du kan se och förutsäga framtiden. Du kan se områden som är mogna för transformation och lönsamhet. Med nya insikter och med kunden i fokus kommer du att veta när du ska styra om och dessutom inspireras till att tänka nytt och annorlunda vilket kan ge dig betydande konkurrensfördelar. Du kommer också att förstå vilka som är de viktigaste tidiga varningssignalerna och om det är något du behöver ändra snabbt i ditt företag för att du ska bli framgångsrik på morgondagens arena. Så se dig om och se på dina kunder – identifiera vad som händer nu och i framtiden som kommer att påverka dem. Ställ dig sedan kontinuerligt frågan:

Vad kan jag göra redan idag för att göra det lättare för mina kunder imorgon?

Nu är du redo för framtiden.

Det nya normala

”Hur fan ska vi komma ut på andra sidan av det här”. Orden kom från en av mina kunder och det han syftade på var naturligtvis det senaste årets totala kaos kring den pandemi som är en del av vår vardag. Han är inte ensam att fråga sig det här, det kan vi i alla fall konstatera. Men det är ju en otroligt intressant fråga. Vad är det som väntar och hur ska vi navigera i det ?

Jag menar – vad är det, på riktigt, vi kommer att bli tvungna att förhålla oss till, för att kunna accelera framåt. Utmaningen är ju dessutom gigantisk med tanke på att vi sedan redan innan egentligen inte fattar så bra beslut som vi faktiskt tror om man tittar rent beslutspsykologiskt. Hur ska vi ens förstå en ny verklighet och framför allt hur ska vi motivera våra medarbetare varav en stor del innerst inne går och hoppas på att allt ska bli som förr igen (i gott sällskap av ett antal chefer).

När pandemins ok väger tungt på våra axlar och ställer hela branscher inför nya utmaningar dagligen är det som skadat oss mest kanske inte pandemin i sig (med respekt för alla som tragiskt förlorat sina liv eller förlorat sina verksamheter). Snarare sårbarheten. Insikten om att det var så enkelt att vända allt på ända, att få affärsmodellen att förlora fotfäste och intäktsmodellen att ge vika.

Hur det kommer att påverka oss i framtiden är osäkert. Vissa trender har påskyndats såsom digitalisering av olika tjänster, distansarbete, det kontantlösa samhället etc. De har kommit för att stanna. Förändringsmässigt står vi nu inför en jättelik vägtull men människans bästa gren är inte att hantera oförutsägbarhet och okontrollerbarhet. Nu ska vi verka i det nya normala. Frågan är bara – vad är det nya normala ?
(ref Karestan Koenen, Patricia Lustig)